Regeringen har nu, genom socialminister Jakob Forssmed gett Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och analysera förskrivningen av läkemedel mot obesitas. Det är ett viktigt besked men det väcker också flera frågor som behöver sättas i sitt sammanhang.

Det talas nu om att se över förskrivningen av läkemedel mot obesitas. Men sätter man siffrorna i sitt sammanhang blir det tydligt att det här inte handlar om någon omfattande användning. I Sverige lever omkring 1,4 miljoner personer med övervikt eller obesitas, varav en betydande andel lever med obesitas. Samtidigt är läkemedel mot obesitas godkända av Läkemedelsverket och enligt FASS möjliga att förskriva från BMI 27. I relation till detta är det fortfarande en liten andel som får läkemedelsbehandling. Det är viktigt att ha med sig detta, annars riskerar vi att förstora ett problem som i praktiken inte är stort.

Det som däremot är ett allvarligt problem och som sällan diskuteras är varför så många patienter över huvud taget befinner sig i privat vård.

I dag saknas strukturerad obesitasvård i stora delar av den offentliga vården. För många innebär det att behandling inte erbjuds alls. När patienter då söker privat vård gör de det för att behandla sin kroniska sjukdom och minska risken för följdsjukdomar. De tar ansvar – fullt ut. De betalar både för vården och för läkemedlen själva.

Uppföljning av förskrivning är en viktig del av ett fungerande system. Samtidigt behöver fokus breddas till att också omfatta varför tillgången till strukturerad obesitasvård inom den offentliga vården fortfarande är så begränsad.

Och kanske allra viktigast: var är det förebyggande arbetet?

Vi vet i dag vad som krävs för att förebygga obesitas och minska risken för obesitasrelaterade följdsjukdomar. Ändå saknas tillräckliga resurser, både för prevention och för tidig behandling. Förebyggande arbete förutsätter att samhället tar ansvar för de obesitasskapande miljöer som i dag bidrar till att allt fler utvecklar obesitas – ett ansvar som inte kan läggas på individen ensam. Det är här fokus borde ligga: på att färre ska utveckla obesitas och på att människor ska få stöd i tid.

Så länge diskussionen fortsätter att handla om förskrivning i stället för om vårdens ansvar riskerar vi att missa målet igen. För i dag är det tydligt: ansvaret ligger hos individen, medan samhället fortfarande står vid sidan.