The reason why I started writing about my experiences as an overweight person is because I think that the hardest thing for me was feeling all alone in my ongoing struggle for losing weight. I think that feeling stigmatized stems not only from the outside, but also from the inside. I cannot count the number of times that I’ve felt ashamed for my body or the way it looks. I wear loose shirts just so that it doesn't look too fat. I've come to realise that this way of thinking is not good. You might think that this statement is obvious. However, one thing that I share with all of my other friends is that even though we know we should be proud of the way our body looks, not all of us feel that way. It is very hard to learn to love yourself, both inside and out.
Läs mer
Jag arbetar som förskollärare och kunde ju inte direkt arbeta hemifrån. Min rädsla för att bli sjuk och inte veta hur sjuk jag kunde riskerade att bli. Samtidigt hade jag ett arbete att sköta, vilket gjorde mig förtvivlad. I början av pandemin bestämde jag mig för att maila min chef för att se om det fanns någon möjlighet för mig att få alternativa arbetsuppgifter, ett tag i alla fall, tills pandemins värsta smittspridning var över. Jag satte mig ner och började formulerade ett mail…. riskgrupp… orolig…. BMI över 40.….
Läs mer
Konflikten kring mat skulle komma att prägla mitt liv mer och mer och på den tiden. Framåt 80-talet så visste jag ingenting om bantning, men jag visste att det ansågs ”fint” att inte äta så mycket. I mitt fall mitt fall så njöt jag mängder när jag hetsåt. Som en lyckoceremoni med mat och goda saker. Bara någon minut efter hetsätningen så fylldes jag med en lika stor portion mättnad och illamående som självhat.
Läs mer
Men jag har alltid fått till svar "nej du är tjock och tjocka människor kan inte vara glutenintoleranta".
Läs mer
Jag har varit gastricbypass opererad i snart 8 år och har under de senaste åren har jag haft stor järnbrist och känner direkt av i kroppen när det är något som inte stämmer. Denna gången fick jag återigen övertala primärvården för att få lämna prover innan min årliga kontroll.
Läs mer
Vid tolv års ålder minns jag att jag satt vid matbordet och tittade på när mamma blandade ihop pannkakssmeten inför söndagskvällen. Kvällssolen sken längs med bordskanten och min mammas hy glänste vackert i den. Jag minns att jag frågade vad som händer med min kropp om jag skulle äta två stycken pannkakor?
Läs mer
Appearing in public is the absolute worst. Every time I visit the grocery store, I have to go through a series of humiliations that just does not end. Be it either that the people do not think that or they do, I still feel ashamed and humiliated of my appearance. Whenever I have to buy snacks when friends come over or just because I feel like eating chocolate or cake, I feel self-conscious about people's looks.
Läs mer
I am 15 years old. For as long as I can remember, I have been living with obesity. For as long as I can remember, I have been trying to lose weight. For as long as I can remember, I have been trying to fit in with everyone else. For as long as I can remember, I was asked questions about how old I was and people staring at me in disbelief for “my appearance did not match my age”.
Läs mer
Förutom medias oro, folkhälsomyndighetens fruktan och egentligen hela världens farhågor tampades jag även med min familjs och min egna rädsla. “Pappa kommer du hamna med en sån slang i näsan?”, frågade mina barn mig. Min fru uttryckte även oro och var uppriktigt rädd för att jag skulle drabbas av Corona och ville att jag skulle isolera mig.
Läs mer
Stress, för lite sömn och världens sämsta kost i många, många år ledde till att min kropp slutade att fungera. I 9 år har jag byggt upp mig själv igen från grunden. Det har tagit mig 9 år att lägga ihop pusselbitarna till vad som funkar för mig och hur jag ska förhålla mig till det samhälle vi lever i idag.
Läs mer